En annan värld

Har du tänkt på att alla människor möter samma värld, men ingen uppfattar den världen på samma sätt? Vem har rätt att definiera det som är rätt? 

De flesta människor har en så likartad uppfattning att det gör det möjligt att skapa en norm. Normen blir det rätta. Nu är det ju faktiskt så att normen kan vara diametralt fel i förhållande till sanningen. I värsta fall kan alltså det vi kallar sanning vara lögn.

Alla urfolk och alla nuvarande religioner pratar om dubbla verkligheter. En synlig och en osynlig. Ofta står den osynliga för den rätta verkligheten som styr allt och kommer att styra till slut. Ett sätt all eliminera den här tanken sker genom att säga att den osynliga delen är en fantasi. Det är bara det vi kan faktiskt se som är sant. Vem har rätt? Det vi ser kan faktiskt uppfattas på många olika sätt. Min man och jag skulle välja färg till två rum. Vi uppfattar färgen olika. Vem har rätt? 

Människan lever alltså i en egen verklighet parallellt med en verklighet som är inlärd som normativ. För nästan alla går det här bra. Den normativa avviker inte så mycket från den egna verkligheten vilket gör att man kan växla och hanterar skillnaden intuitivt. För andra blir det mer eller mindre som leva i en krigszon. Blir det tillräckligt svårt gör det att hjärnan till slut inte orkar. Skillnaden mellan ens egen upplevelse och det normativa är för stor. Vad händer då? Vad hände mig?

Varseblivning
Jag har alltid märkt att jag upplevt det jag möter annorlunda. Inte så mycket att jag inte pratade som liten, men tillräckligt mycket för att ständigt leva i en förvirrad värld som jag inte förstår, känner samhörighet i eller räcker till för. 

Autism innefattar en annan varseblivning/ perception. Lukter, smaker, synintryck, hörselintryck och känsel är annorlunda. Jag kan inte ändra på det och det faktum att det skapar en annan kommunikation med det jag möter. I utredningen står det att jag tänker konkret och har svårt för abstrakt tänkande. Det gör att de världar jag mött är konkreta och skapar konkreta frågor om hur jag ska förhålla mig i dem. Jag glider inte smidigt in och ut, jag är i dem eller inte och bara i en värld samtidigt. Den ena är världen som jag uppfattar den och den andra är den värld jag konfronteras och som jag inte alls förstår. Växling mellan de två är energikrävande och tröttsam, men jag vet var jag befinner mig. I den värld som kallas verkligheten är jag en främling och har alltid varit. För den som tittar in i mina bilder finns möjligheten att se mitt perspektiv. Jag finns i bilden.

Tro
Morgonen efter jag bad Jesus att ta över mitt liv så vaknade jag med en helt ny världsbild. Jag har ingen aning om hur det gick till. Någon hade strukturerat om min hjärna och allt jag mötte såg jag plötsligt på ett annat sätt. Det var som om jag för första gången såg något helt och logiskt.

Min egen erfarenhet av att, som trettioårig, plötsligt vakna och se en världen från ett perspektiv jag inte ens visste fanns innan var så omvälvande att jag aldrig kan förneka Jesus. Däremot har jag haft svårt att förstå vem Han är och vad Han gjort för oss och genom att inte förstå har jag förnekat Honom. 

Jag önskar jag kunde skriva att möten med andra troende har fördjupat min kunskap om Honom, men summan av det jag mött i församlingar och kyrkor är bara förvirrande och konstigt. Under åren växte en rädsla för Honom fram som gjorde att jag nattetid har suttit och skakat av ångest. Människor talar om för mig vad jag kan och hur jag är, men ingen vet vem jag är – det är uppenbart.Jag vet att jag är lika begränsad och den sanningen är smärtsam att hantera. Min erfarenhet är att det är så jag gör mot andra och gentemot Gud. När jag gör det mot andra så begränsar jag möjligheten till utbyte och förståelse. I värsta fall kränker eller sårar jag någon på samma sätt som jag upplever det när andra gör så mot mig. 

Gud däremot vet orsaken. Han vet hur begränsad jag är och har ett helt annan perspektiv, en helt annan lösning. Sedan jag vågat släppa min egna begränsade föreställningar om Honom kränkte och sårade Han mig inte. Han började visa och lära mig hur Han ser på mig och människans situation. Då togs slöjan bort och jag såg vägen för första gången. 

När slöja togs bort öppnades dörren till Gud och Hans värld – nåden, förlåtelsens och försoningens värld.

”Solen förmörkades, och förhänget i templet brast mitt itu.”  
Lukasevangeliet 23:45

”Men när någon omvänder sig till Herren tas slöjan bort.”     
Andra Korintierbrevet 3:16

Lotta Bynert Skriven av:

Bli först att kommentera

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *