Guds vapenrustning

Till församlingen i Efesos skriver Paulus
”Till sist, bli starka i Herren och i hans väldiga kraft. Ta på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot djävulens listiga angrepp. Vi kämpar inte mot kött och blod, utan mot furstarna, mot makterna, mot världshärskarna här i mörkret och mot ondskans andemakter i himlarymderna. Ta därför på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot på den onda dagen och stå upprätt när ni fullgjort allt. 

Stå alltså fasta, med sanningen som bälte runt höfterna och klädda i rättfärdighetens pansar. Bär som skor på era fötter den beredskap som fridens evangelium ger. Ta dessutom trons sköld, med den kan ni släcka den ondes alla brinnande pilar. Ta emot frälsningens hjälm och Andens svärd, som är Guds ord. Gör detta under ständig bön och åkallan och be alltid i Anden. Var därför vakna och håll ut i bön för alla de heliga.”

Det finns mycket undervisning om just Gud vapenrustning och den andliga striden. Från böcker skrivna i skönlitterär form till djupt teologiska utläggningar av erkända förkunnare och lärare. Personligen har jag försökt att testa varje typ av undervisning rent praktiskt för att se vilken som innefattar möjligheten att leva som människa också inte bara soldat. Ska makter och härskare ersättas med det vi kan förklara och se eller lever vi i en dubbel verklighet? Hur förhåller jag mig i så fall till den? Det är bara i det här brevet och kapitlet som Paulus beskriver vapenrustningen som något påtagligt konkret. Ska jag varje morgon medvetet sätta på mig osynlig plagg? Ska jag ta av dem på kvällen? Är jag alltid i frontlinjen? Hur lever jag isåfall då? Lever jag då inte i en form av ständigt krigstillstånd? Hur påverkar det mig? Hur påverkar det min syn på omgivningen? Ni förstår – frågorna jag ställer är detaljerade och praktiska. För mig handlar det om hur jag ska förhålla mig till vad som står och Paulus saklighet.

Häromdagen lyssnade jag på en kvinna som beskrev det som om jag skulle ta på mig ett plagg i taget. Allt jag såg framför mig var då den bild ovan som visar hur ljuset träffar mig. Jag stannade upp och stängde av radioprogrammet. I mitt huvud rullades bibelvers efter bibelvers upp. Jesus hade börjat förklara redan innan något var begripligt för hans närmaste. I det evangelium som Johannes skriver återges i kapitel 14-17 det sista nedskrivna som vi vet att han säger till dem. Där pratar han om vinstocken och grenarna, om att det är omöjligt för oss att göra något utan honom.

Vad händer om vi inte läser bara delen om vapenrustningen i brevet till de troende i Efesos utan börjar från början? Det Paulus avslutar med är en metafor på något han försökt förklara genom hela brevet. Det gör han genom att gång på gång tala om var vi befinner oss – i Kristus – och vad det innebär för oss. Genom allt Paulus förmedlar berör han samma sak fast på olika sätt beroende på vem han talar till och den värld de kan relatera till. Han riktar sig till just dem han skriver till så att de ska förstå. Hade han levt idag hade han använt vår tids vardag för att nå oss med det extremt abstrakta. Till dem i Efesos väljer han bilden av en vapenrustning för att visa oss bilden av vår styrka i Jesus.  

Hur blir jag stark i Herren?
I Honom är jag stark. Utan Honom måste jag lita till min egen kunskap om gott och ont. Säger Gud något till oss om det här? I Jesaja står det ”För så säger Herren Gud, Israels Helige: “Om ni vänder om och är stilla blir ni frälsta. Genom stillhet och tillit blir ni starka.” Men ni vill inte.”

Finns djävulen och ondskans andemakter?
Paulus ber för de troende att de ska förstå vad Gud har gett dem som tror på Jesus. Han ber att deras inre ska öppnas för de rikedomar Gud gett oss och den enorma kärlek Gud har till oss. I det ligger möjligheten för oss att Gud ska kunna dela med sig av sin vishet när vi behöver den.

Jag är extremt begränsad som människa. Jag kan inte se in i det osynliga. Jag lockades till att se bakom det synliga och hitta förklaringar där. Det är anledningen till mitt sökande i det österländska, men även inom mystiken hos andra religioner och i olika psykologiska förklaringar och teorier. Som i allt kan jag välja hur jag ska tolka det jag ser och inte ser. En tolkning kan vara att det är så vi beskrev olika sjukdomar och tillstånd förr, men nu har vi mer kunskap. En annan att all sjukdom och allt vi inte förstår är baserad på onda osynliga makter och ska stridas mot. Det finns många fallgropar på vägen som jag kan trilla ner i på grund av min mänskliga begränsning. Gud har varnat oss för att leta i det osynliga och anledningen till det är enkel. Vi kan inte se i det osynliga. Letar vi där hamnar vi lätt i villfarelse. 

Vilket bälte sätter jag på mig som jag kan kalla sanning?
Sanningen är Jesus. Den Han är, det Han gjort och det Han sagt.
Ju mer jag lär mig att lita på det Han säger att Han redan gjort desto fastare spänner jag bältet.

Vilken är min rättfärdighet?
Jesus är min rättfärdighet. Jag var långt ifrån Gud fast jag verkligen trodde jag visste vem Han var. Genom forskning vet vi att vi kan modellera våra tankar. Paulus visste att den förmågan fanns redan för 2000 år sedan. Paulus visste också skillnaden mellan att vi själva använder strategier egna för att omforma eller vänder oss till Gud. Häri ligger en stor stötesten i vår vandring för vi vill söka kunskapen själva om hur vi gör och inte ta emot den vishet som kommer från Gud. För mig var det min stolthet som stod i vägen för Gud. Jag kan aldrig hävda en egen rättfärdighet inför Gud. Jesus valde att vandra helt rättfärdig och ta straffet för hela världens orättfärdighet. Bara i det kunde jag bli fri.

Vilka skor vandrar jag i?
Paulus pratar hela tiden om fridens evangelium. Det är de skorna Paulus vill att jag ska sätta på mig. Från att ha snubblat fram i mörker får jag börja om och lära mig att vandra i ljus. Ju mer jag lär känna Gud desto tryggare blir jag med att berätta om Honom när tillfället ges. Trygghet genererar frid. Fridens evangelium förvandlar oss och även hur vi ser på allt omkring oss. Trygghet och frid är inte ett krav. De är en gåvor.

Vad innebär det för mig att sätta upp en sköld av tro framför mig?
Det jag möter kan jag inte alltid välja, men jag kan välja hur jag bemöter det. Jag kan välja att bemöta det med oro, försvar, positiv ord, lösningar, förväntan eller någon annan reaktion. Jag kan också bemöta det i visshet om att jag gör det tillsammans med Jesus – trygg i Honom. Problem, ångest, depression, mörker finns alltid där, men Han har övervunnit det.

Är mitt huvud skyddat av frälsningen som en hjälm?
Allra mest utsatta är mina tankar. Dag och natt, faktiskt. Ju mer jag förstår vad Han gjort för mig desto stabilare sitter hjälmen på. Jag kommer att vilja ta av den. Det är obekvämt, läskigt, att ta in att jag förlåten av Gud. Hur kunde Han förlåta mig? För mig är att ta emot oförtjänt nåd detsamma som att stoltheten inom mig vittrar sönder. Det är när kampen blir så hård i sinnet att jag nästan kräks som jag erkänner mig maktlös och vänder mig till korset. Behåller jag alltså hjälmen på så kommer den till slut inte att skava.

Hur använder jag Guds ord så att det blir ett svärd?
Lögn kan bara besegras med sanning. Till exempel – varesig det finns grund för det eller ej så kan människor fördöma mig. Gud har friköpt mig. Jag kan välja att lyssna på människor eller att vända mig till Gud och ta emot nåd. Vet jag om att jag har gjort fel är det mitt ansvar att be om förlåtelse och erkänna, men jag har inte makten att friköpa mig – det finns ingen kraft i det jag säger. Det är skillnaden mellan mina ord och Guds ord.

Hur ber jag alltid i Anden?
Ju mer jag lär känna Gud desto mer kommer jag att vända mig till Honom. Vet jag verkligen på vem jag tror och vem jag tillhör så pratar jag med Honom om allt. När det blir för mycket omkring mig tappar jag mig själv och då blir mitt liv förvirrat och jag gömmer mig. För mig är bönen samma sak som att andas. När jag gömmer mig försöker jag även gömma mig för Gud. Det är en mörk plats även om Han sagt att Han är med mig även där. Där glömmer jag att andas.

Kanske skulle Paulus lika gärna som att hänvisa till en stridsmundering kunnat skriva ”Stanna! Lär dig att lyssna till det Jesus redan gett dig. Lita på att Han vunnit striden. Du är Hans. Ingenting kan rubba dig eftersom Han har köpt dig med sitt blod. Tänk på allt det Han har gjort. Var stilla. Lita på Gud. Han bär dig igenom allt. Prata med Honom om allt och alla och glöm inte att alltid tacka.”

Lotta Bynert Skriven av:

Bli först att kommentera

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *