Korsets kraft – ljuset

”Jesus talade till dem igen och sade: ”Jag är världens ljus. Den som följer mig ska inte vandra i mörkret utan ha livets ljus.”

Att vandra i ljuset är på sätt och vis smärtsammare än att vandra i mörker. I mörker behöver vi ficklampa annars ser vi inte, i skarpt ljus behöver vi solglasögon för vi bländas. Våra ögon klarar inte att titta in i ett skarpt ljus en längre tid. Om man tittar in i solen mindre än en minut så kan det orsaka permanenta skador. I mörkret kan jag välja att dölja och att gömma mig. I ljuset är det omöjligt. Mörkret skrämmer många, men lockar också. Ljuset avslöjar allt. 

Bibeln talar om ljus och mörker, två skarpa kontraster. Människan valde kunskap på gott och ont istället för Guds ledning. Det var människans katastrofala fall. Utan Guds inneboende ledning är jag hänvisade till min egen bedömning. Utan Hans hjälp lever jag i ett mörker. Jag har hört att begrepp som svart-vitt, ont-gott är osanna begrepp, för det handlar om en gråskala. Personligen är gråskalan för mig en slöjan där jag på alla sätt försöker hävda att jag kan själv, fast jag vet att det är omöjligt. Gråzonen är min tanke om en samexistens mellan ljuset och mörkret. En plats där ljuset inte är skarpt och det är möjligt att se i mörkret. 

Mitt problem är att min hjärna inte kan omforma situationer till något de inte är. Det jag själv har gjort och sagt kan jag detaljerat förklara, det andra gjort och sagt vet jag är min tolkning så jag behöver en tydlig förklaring från dem för att få ihop situationen. Jag har förstått att majoriteten har en hjärna som kan omforma och lägga till luckor i olika situationer så att det som hänt blir förståligt för dem. Det kan inte jag. Att inte kunna omforma och lägga till är i sig inget fel, men när omgivningen gör det så blir det komplicerat för mig i så gått som varje situation och relation jag möter. 

Det ljus som Jesus talar om är så skarpt och avslöjande att jag ofta väljer att lägga en slöja över det och bortförklara det. Ingenting har skadat mig mer. Johannes beskriver det här i ett av sina brev ”Men om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, då har vi gemenskap med varandra och Jesu, hans Sons, blod renar oss från all synd.” 

Så länge jag väljer att samexistera, befinner jag mig i en gråzon. Jag kan inte se ljuset hur mycket jag än försöker. I ljuset från det Jesus gjorde ser jag att alla och allt är förlåtet och försonat. I det ljuset uppslukas mitt liv av Nåden. I det ljuset kan jag ingenting göra för allt är är redan gjort. I det ljuset har jag återvänt till min själs herde och vårdare. Det är klart att jag inte vill vara i en gråzon då.

Lotta Bynert Skriven av:

Bli först att kommentera

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *