Rötter

Jag hade förmånen att få arbeta med en psykiatriker som lärde mig hur man upptäcker att en person är autistisk. Sedan dess har jag grubblat över symtomen och sett dem som grenar på ett träd som tillhör en rot. Det jag upptäckt är att jag var diagnostiserad för det andra uppfattar mig som när jag visar vem jag är och vågar vara mig själv. Redan som liten noterade jag att de sakerna var något min omgivning inte accepterade. Alltså den jag är. Resultatet blev att jag tog all min energi till att dölja mig själv. När jag har misslyckats har det bidragit till allvarliga konsekvenser för mig och jag har blivit anklagad för allt möjligt. 

Mina tankar om mig själv har alltid varit att jag är korkad och inte fattar något av det som jag möter. Andra människors har framstått som gurus som tycks veta sanningen om livet medan jag bara står och iakttar utan att förstå någonting av det som händer. Inom mig har jag burit på en djup längtan att förstå och att få vara delaktig. När jag såg att jag redan som barn kunnat urskilja det som dagens diagnosmanualer beskriver som autism och även hade förstått hur jag skulle ändra mina naturliga reaktioner till acceptabla sådana lärde jag mig något nytt om mig själv. Det kunde bara ha gjorts av någon som var observant, analytisk och intelligent. 

Idag försöker man beskriva autism på alla typer av kreativa sätt för att få det att låta som nästan samma sak som att ha en något annorlunda personlighet. I själva verket liknar det mer ett helt annat rotsystem. När jag visar minsta tecken på autism så kan plötsligt människor inte kommunicera med mig längre, de ignorerar och avfärdar mig. Det betyder att vill jag vara delaktig behöver jag smälta in. När det händer tänker jag på vad en vän sade till mig för många år sedan ”Lotta, det är okey att ha en diagnos, men det är inte okey att visa symtom.”

Om du berättar för mig att du har autism men inte visar några symptom uppfattar jag att du hittat strategier för att dölja det för att överleva. Jag är väl medveten om att livet kräver strategier och ett givande och tagande av oss alla eftersom vi är unika. Med det sagt är det viktigt att påpeka att den värld vi lever i idag är tillrättalagd av icke autister och det gör dubbelt så svårt för mig att förstå den. Majoriteten av befolkningen består av icke autister och regler som styr vår gemensamma kommunikation är skapad av den gruppen. Dessa regler är ofta outtalade och något ”du bara vet”. Konflikter mellan personer som inte är autistiska uppstår hela tiden och självklart blir det problem när man även blandar in ett helt annat perspektiv på det vi gemensamt upplever. Vi som befinner oss på autismspektrat är olika på samma sätt som en icke autistisk grupp med individer är det. Naturligtvis är det en utmaning för oss alla när vi ska fungera tillsammans. 

Min bedömning är att du skulle uppfatta det uttröttande, skrämmande, deprimerande och mycket förvirrande att leva i en värld skapade av autistiska individer. För att inte tala om hur det skulle påverka ditt beteende och hur jag då skulle uppfatta det. 

Hur mycket jag än försöker vara icke autistisk eller hur mycket du än försöker övertala mig att du inte kan se det förändrar inte det verkligheten. Jag kan täcka över det och du kan förneka det, men sanningen består. Mina rötter kommer att få grenar med löv som kommer att visa sig. Löven kommer att ha samma gener som mina rötter. Våra rötter har olika färger, men gör det inte det hela så mycket vackrare?

Lotta Bynert Skriven av:

Bli först att kommentera

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *